Peppols historia: från EU-pilot till globalt nätverk för e-fakturering

Peppol startade 2008 som ett pilotprojekt finansierat av EU-kommissionen för gränsöverskridande offentlig upphandling. I dag är det ett internationellt ramverk för att utbyta e-fakturor, order och andra affärsdokument, som används av myndigheter och företag i Europa, Asien och Stillahavsregionen samt Mellanöstern. Den här artikeln följer hur det gick till: det ursprungliga projektet, överlämningen till OpenPeppol, de tekniska förändringar som gjorde Peppol till ett nätverk för handel mellan företag och de nationella krav som nu bygger på det.

Hur nätverket fungerar i dag beskriver vi i Vad är Peppol?

I mitten av 2000-talet var den elektroniska offentliga upphandlingen i Europa splittrad. Medlemsländerna hade egna plattformar för e-anbud, egna system för elektroniska underskrifter och egna fakturaformat. En leverantör i ett land kunde därför sällan lämna anbud på eller fakturera ett offentligt kontrakt i ett annat land utan att anpassa sig till lokala system. EU-kommissionen finansierade PEPPOL (Pan-European Public Procurement Online) för att visa att gränsöverskridande e-upphandling kunde fungera med gemensamma, öppna specifikationer.

En forskningsartikel som presenterades vid konferensen Wirtschaftsinformatik 2009 beskrev kärnproblemet som interoperabilitet på tre nivåer: organisatorisk (gemensamma processer och ett pragmatiskt sätt att hantera rättsliga skillnader), semantisk (standardiserade affärsdokument) och teknisk (standardiserad transport och elektroniska underskrifter). Författarna menade att en lösning för hela Europa måste bygga på öppna standarder och på befintlig nationell infrastruktur (Sonntagbauer och Bodiroza, 2009).

PEPPOL startade den 1 maj 2008 som ett storskaligt pilotprojekt inom EU:s program för konkurrenskraft och innovation (CIP ICT Policy Support Programme). Projektet samordnades av den norska myndigheten för offentlig förvaltning och e-förvaltning (Difi), och budgeten på 30,8 miljoner euro finansierades gemensamt av EU-kommissionen och konsortiets medlemmar. Konsortiet växte under projektets gång och bestod till slut av 18 partner från 11 eller 12 europeiska länder, beroende på källa.

Projektet omfattade hela upphandlingskedjan, både före och efter tilldelningen av kontrakt:

Flera av de svåraste problemen var rättsliga och organisatoriska snarare än tekniska. Elektroniska underskrifter är ett bra exempel. Många medlemsländer krävde kvalificerade eller avancerade underskrifter vid e-anbud, så ett anbud som undertecknats i ett land behövde kunna verifieras i ett annat. PEPPOL löste det med valideringstjänster för underskrifter i stället för ett gemensamt underskriftssystem, ett angreppssätt som beskrivs i en artikel från 2012 om projektets fyra år av arbete med e-underskrifter (Ølnes, 2012). Efter en förlängning avslutades projektet formellt den 31 augusti 2012.

För att specifikationerna och nätverket skulle leva vidare när EU-finansieringen upphörde lämnades resultaten över till en ny organisation. OpenPeppol AISBL, en internationell ideell förening enligt belgisk lag, har varit verksam sedan den 1 september 2012 som den medlemsstyrda organisation som förvaltar och styr Peppols specifikationer, avtal och regelverk för styrning.

OpenPeppol startade med 5 medlemmar från 5 länder. I oktober 2019 hade föreningen 375 medlemmar i 34 länder. I juli 2025 rapporterade OpenPeppol medlemmar i 44 länder, Peppol-myndigheter i 23 länder och utbyte av Peppol-dokument i 65 länder.

Namnet har också ändrat karaktär. PEPPOL började som en förkortning för pilotprojektet. I dag beskriver OpenPeppol Peppol helt enkelt som namnet på sitt ramverk för interoperabilitet, och nätverket används för handel mellan företag likväl som för offentlig upphandling.

OpenPeppol styrs av sina medlemmar. Viktiga delar av styrningen är:

Varje deltagande land har en Peppol-myndighet som tecknar avtal med tjänsteleverantörerna i landet och kan lägga till nationella krav. I Sverige har Upphandlingsmyndigheten den rollen.

Tre förändringar mellan 2014 och 2023 gjorde Peppol till infrastruktur som företag använder i den dagliga handeln.

Direktiv 2014/55/EU kräver att offentliga myndigheter i EU kan ta emot och behandla elektroniska fakturor som följer en europeisk standard, som CEN publicerade som EN 16931 år 2017. Statliga myndigheter skulle klara det senast den 18 april 2019 och övriga upphandlande myndigheter senast den 18 april 2020. EN 16931 beskriver den semantiska datamodellen för en faktura. Peppol BIS Billing 3.0 är en CIUS (Core Invoice Usage Specification) av standarden som gör modellen möjlig att använda i Peppol-nätverket, så en giltig Peppol-faktura följer också EN 16931. Specifikationen blev tillgänglig den 27 februari 2018, obligatorisk i nätverket den 18 april 2019 och uppdateras med regelbundna versioner. Gällande version finns i Peppols aktuella dokumentation för BIS Billing.

Pilotprojektets första transportprotokoll, START, ersattes av AS2 åren efter projektet och senare av AS4, samma meddelandestandard som EU:s byggblock eDelivery använder. AS4 blev obligatoriskt mellan Peppol-accesspunkter den 1 februari 2020, enligt OpenPeppols migreringsplan. Bytet visar hur Peppol håller isär specifikationerna för affärsdokumenten och det meddelandelager som transporterar dem.

När länder utanför Europa anslöt behövde Peppol ett sätt att hantera lokala regler på en gemensam grund. Peppol International (PINT) ger en gemensam internationell kärna för fakturaspecifikationer, med profiler per jurisdiktion där lokala skatte- och regelkrav skiljer sig åt, till exempel PINT SG för Singapore, PINT JP för Japan och PINT AE för Förenade Arabemiraten. International Observatory on eInvoicing vid Politecnico di Milano daterar lanseringen av PINT-standarden till juli 2023.

De första Peppol-myndigheterna utanför Europa inrättades i Asien och Stillahavsregionen:

Nätverket har vuxit i takt med de nationella kraven. I april 2024, innan Belgiens krav för e-fakturering mellan företag trädde i kraft, rapporterade OpenPeppol 1 016 364 registrerade mottagare i nätverket. Siffran avser registrerade mottagande deltagare, inte unika företag.

Många traditionella EDI-lösningar kopplade ihop handelspartner genom bilaterala avtal och partnerspecifika konfigurationer. Varje ny partner krävde en egen uppsättning, så kostnaden växte för varje koppling.

Sedan blev operatörer (VAN) mellanhänder. Det fungerar när båda parter använder samma operatör, men mellan operatörer krävs roamingavtal, och internationella handelspartner har sällan samma operatör.

Peppol använder fyrhörnsmodellen: avsändaren, avsändarens accesspunkt, mottagarens accesspunkt och mottagaren. Den sändande accesspunkten använder SML- och SMP-uppslag för att hitta mottagarens accesspunkt och de dokumenttyper mottagaren tar emot, så parterna behöver varken samma leverantör eller en bilateral koppling.

Vissa länder lägger till ett femte hörn: skattemyndigheten. I den här decentraliserade modellen, DCTCE (Decentralized Continuous Transaction Control and Exchange), rapporterar tjänsteleverantörerna skattedata till myndigheten medan fakturan fortsätter mellan företagens accesspunkter, så myndigheten stoppar eller godkänner inte varje faktura. I Förenade Arabemiraten infördes genom Ministerial Decision No. 244 of 2025 en pilot och frivillig fas från den 1 juli 2026, och stora företag ska ha infört systemet senast den 1 januari 2027. Slovakien inför obligatorisk e-fakturering mellan inhemska företag med rapportering enligt femhörnsmodellen den 1 januari 2027, och transaktioner inom EU planeras komma med från den 1 juli 2030.

Peppol är i sig inget lagkrav, men allt fler nationella krav bygger på nätverket. Belgien kräver sedan den 1 januari 2026 strukturerade e-fakturor för nästan alla inhemska transaktioner mellan momspliktiga företag, med Peppol som huvudkanal. Från den 1 januari 2027 måste bokföringsskyldiga företag i Norge utfärda e-fakturor till andra bokföringsskyldiga som är registrerade för att ta emot dem, och från den 1 januari 2030 måste alla kunna ta emot e-fakturor. EHF och Peppol BIS Billing är godkända format, och en PDF uppfyller inte kravet när köparen kan ta emot e-fakturor. Krav på e-fakturering per land.

Qvalia är en certifierad Peppol-accesspunkt och SMP-leverantör. Vi ansluter företag och mjukvaruplattformar till nätverket, registrerar Peppol-ID och sköter leveransen. Läs hur vi arbetar som er Peppol-tjänsteleverantör eller Peppol-dokumentation och implementeringsguide.